Det snöar inte bara, de blåser också som bara den. Undra vad moder natur har tänkt för väder i helgen.
Jag ska jobba så jag hoppas på lugnt och lite finare väder så man kanske kan våga sig ut lite. Så att man inte blåser bort så fort man sticker näsan utanför dörren.
Som jag sa i går så var jag inne och lyssnade på Mia Törnblom. Det började med att man mötte Mia vid ett bord vid dörren där hon satt och sålde böcker som hon givet vis signerade också. Å tro det eller ej men jag var tvungen att köpa en bok av henne. (Bra säljknep.) Med tanken på att jag var där inne lite tidigare, så fanns det chans att sitta där inne njuta, med vetskapen om vad jag hade i min väska så njöt jag lite extra, enda ner till lilltån. Det var så skönt att höra alla människorna komma till ro och deras tisslande och tasslande var avkopplande att lyssna på. Hela föreläsningen var toppen. Tummen upp.
Så i går kväll somnade jag med ett leende på läppana men även en uns av sorg och saknad. Men de visar på hur mycket jag tyckte om honom. Min fyrfotade vän Freddy.
Jag kommer ihåg en vinter för ett par år sedan. Jag bodde nere i Halmstad och de hade snöat en hel del, Freddy älskade snö, han älskade även långpromenader. Så jag bestämde mig för att vi skulle gå en långrunda. Sagt och gjort det gjorde vi. Han fick leka av sig och springa lös i snön å njuta. Freddy och Båtsman är Coker Spaniel så då har dem lite hår på magen, men dock inte lika mycket som amerikanska Coker Spaniel som har hår ner till tassarna.
Men Freddy hade lite hår på magen så det fastnade lite snö som i sin tur blev stora snöbollar. Han sprang runt som en levande snöbollsmaskin. Han njöt. Och jag njöt av att se han njuta. Freddy var en livsnjutare i stora drag. Så jag har bestämt mig att jag ska bli en lika stor livsnjutare som han.
Jag har turen att omges av riktigt bra vänner som är hejdundrans bra på att njuta av livet, riktiga livsnjutare. Ni ska få några smaktips på mina livsnjutare, några av dem är små, några är stora.
Så i går kväll somnade jag med ett leende på läppana men även en uns av sorg och saknad. Men de visar på hur mycket jag tyckte om honom. Min fyrfotade vän Freddy.
Jag kommer ihåg en vinter för ett par år sedan. Jag bodde nere i Halmstad och de hade snöat en hel del, Freddy älskade snö, han älskade även långpromenader. Så jag bestämde mig för att vi skulle gå en långrunda. Sagt och gjort det gjorde vi. Han fick leka av sig och springa lös i snön å njuta. Freddy och Båtsman är Coker Spaniel så då har dem lite hår på magen, men dock inte lika mycket som amerikanska Coker Spaniel som har hår ner till tassarna.
Men Freddy hade lite hår på magen så det fastnade lite snö som i sin tur blev stora snöbollar. Han sprang runt som en levande snöbollsmaskin. Han njöt. Och jag njöt av att se han njuta. Freddy var en livsnjutare i stora drag. Så jag har bestämt mig att jag ska bli en lika stor livsnjutare som han.
Jag har turen att omges av riktigt bra vänner som är hejdundrans bra på att njuta av livet, riktiga livsnjutare. Ni ska få några smaktips på mina livsnjutare, några av dem är små, några är stora.
De finns många, många fler livsnjuatre i mitt liv men dem kommer jag visa er sen. Glöm nu inte bort att njuta i helgen.
Hej min käre vän.
SvaraRaderaJa man måste njuta av livet medans det pågår.
Jag ska försöka att få min lille Gabriel här på samma tankar en stund.
Vad bra du skriver! Lycka till med din nya blogg, kram/ Linda